Välj en sida

Det finns en lång tradition av vuxenadoption i Japan – vanligast är att en familj utan egen son adopterar sin äldsta dotters man, som då bär vidare familjenamnet. Av 83 505 adoptioner som godkändes under 2004 i Japan var hela 98.5% vuxenadoptioner.

Fenomenet kallas ”mukoyoshi” och placerar sig precis i mitten mellan det utvecklade, högteknologiska Japan och den konservativa synen på familjen. På listan över världens äldsta företag återfinns japanska familjeföretag på plats ett till fem. Det allra äldsta, byggföretaget Kongo Gumi, har funnits sedan år 578. Utan möjligheten att vuxenadoptera arvtagare hade företaget fått lägga ner för länge sedan. I dag finns samma vilja att skicka vidare sitt familjenamn, men det finns också andra skäl till varför en kvinnas familj adopterar sin svärson.

I Japan är barnadoptioner väldigt ovanliga, något som brukar förklaras med att i Japan så är blodsband traditionellt väldigt viktiga. När det kommer till föräldralösa barn är det vanligast att de omhändertas av släktingar, som i de flesta fall aldrig formellt adopterar barnen. Många barn vars föräldrar och/eller övriga släktingar av olika anledningar inte kan ta hand om dem åker in och ut på japanska barnhem, och hamnar bara undantagsvis hos en fosterfamilj. Omkring 25 000 barn bor på sammanlagt ca 400 barnhem.

När det kommer till internationell adoption av japanska barn är det än ovanligare. Under hela 2000-talet har inte ett enda barn adopterats från Japan till Sverige. För att som svenskt par få adoptera ett japanskt barn krävs starka och långtgående band till landet. Det krävs också att föräldrarna bor tillsammans med barnet i ett halvår (i Japan) innan adoptionen slutgiltigt godkänns, något som inte är möjligt på ett turistvisum som bara gäller i 3 månader.